Sista dagen med snor i nyllet, rödmosiga kinder och blodsprängda öron. Snön har yrt hela dagen, men det har inte påverkat mig och Sofie. Jag lyckades korsa skidorna idag så jäkla typiskt mig, men med tanke på att Sofie for förbi mig i backen så skyller jag på henne. Men jag har ju inte alltid varit så snäll mot dig, eller hur?
Tänk på alla de gånger jag har skrämt dig, killat dig så man till synes har trott att du har spasmer i hela kroppen. Tänk på den gången jag bet dig i lekparken, du grät och jag flinade. Eller den gången jag kräktes över dig hos din farmor. Men när man tänker på allt rolig som vi har gjort så kompleterar de här händelserna varandra.
Allt ifrån saker med våra familjer, till saker vi har gjort tillsammans!

Med det här vill jag säga tack för en rolig resa och tack för att du är en rar vän!

Kram Clara

ps. Jag ska aldrig mer kräkas över dig ds.